Man måste passa på att njuta av sommarvärme i november. Jag packade väskan och gick ner till Ruschcutters Bay Park för att skriva ihop en inlämningsuppgift. Den blev både klar och inskickad. Hoppas det funkar bara för jag använde mig inte av en av böckerna som står på litteraturlistan. Jag har varit i kontakt med läraren angående detta, men man vet ju aldrig. Ett litet problem med att läsa på distans i Australien är att få hit böckerna.
Efter yogan men innan jobbet gjorde jag iordning ännu en fruktsallad och packad strandväskan med böcker om tvårspråkighet och språkkontakt. Det går enkelt att plugga med havet som utsikt och snart hade tre och en halv timme passerat och det var dags att ta bussen tillbaka mot stan för att återvända till shalan.
Sommarvärme och blå himmel! Idag har solen lyst på oss och havet har bjudit på svalkande bad. Tobias blir som ett litet barn när han leker i de höga vågorna. Han glömmer bort tiden och kommer upp skakandes på stranden, precis som man gjorde när man var liten. Vi hade fruktsallad som adventsfika. Calypsomango inhandlas vid varje besök i mataffären. Jag har aldrig ätit något godare. Och nu har bananpriserna sjunkit från 70 till 30 kronor kilot. Så nu kan jag göra smoothie med gott samvete. När jag botaniserar i fruktdisken känns det som att man är i paradiset.
Efter konstant regnande i en vecka har himlen äntligen spruckit upp! Vi tog en tur ner på stan för att köpa brännbara cd-skivor inför roadtrippen på Nya Zeeland. Julpyntet har börjat komma fram, men julstämningen har lite svårt att infinna sig. I söndags inhandlades de sista Sverige-julklapparna och nu är de på väg norrut. Nu håller vi tummarna för att solen vill stråla imorgon så att vi kan njuta av en dag på stranden.
Under första timmarna av promenaden fick vi passa var vi satte fötterna för det verkligen kryllade av ödlor. Många är runt en halvmeter långa och alla är rysligt snabba.
Idag fick mina nya skor visa var de går för och det gick bra att gå med dem.
Låg och tjock dimma kommer in från havet. Några minuter senare kunde man inte se havet.
Sol och badstopp på Reef Beach
Idag kom vi äntligen iväg på en scenic walk som vi har pratat om att göra i flera veckor. Tidigare har det varit det lite osäkra vädret som har fått oss att avvakta, men idag vaknade vi upp till en klarblå himmel. Spit Bridge och Manly ligger på norra sidan så vi fick börja utflykten med en busstur. Och som vanligt gick det inte helt smidigt med kollektivtrafiken. Vi hoppade på en buss som gick till rätt ställe, men givetvis var det limited stops så den stannade inte på vår hållplats. Så vi fick hoppa på en ny buss tillbaka innan vi kunde starta vår promenad på ungefär en mil. Stigen gich upp och ner för kullarna längs med kusten. Vi passerade flera vikar med små stränder och ute i vattnet låg en gäng båtar. När vi närmade oss Manly överraskades vi av en tjock dimma, som Tobias först trodde var en skogsbrand. Dimman lättade på sig och vi stannade på Reef Beach för ett dopp i det blå och en välförtjänt vila. Framme i Manly gick vi och tittade på julklappar. Tre är inhandlade, men vi säger inte till vem. Inom en snar framtid får vi skicka iväg Sverigepaketet för vi har fått erfara att postgången till andra sidan jorden inte är så snabb. På färjan tillbaka till stan såg jag något som hoppade i vattnet och Tobias trodde inte på mig förrän han med såg delfinen.
Jag är så tacksam över att få ägna nästan all min tid åt yoga. Jag praktiserar, assisterar och administrerar. Från och med nästa vecka ska mina tider ändras lite så att jag är inne senare på eftermiddagarna och kan finnas till hands för de andra studenterna om de vill prata. Tänk att få prata yoga på arbetstid!
Tidigare idag träffade jag min lärare här för att gå igen fler assisteringar. Jag tycker att det är jättekul, men det är verkligen inte så enkelt som det kan verka när man själv blir assisterad. Jag har aldrig riktigt reflekterat över hur en assistering känns för läraren, eller vilka val som ligger bakom en assistering. Nu är det mycket att tänka på! Imorgon ska jag få testa de nya ställningarna och även om jag än så länge har fått lära mig de traditionella assisteringarna, som i stort sett är samma obereonde av personen man utför dem på, måste man ändå förstå sig på studentens kropp för att det ska bli bra.
Det händer ganska mycket med min egen pracice också. Jag tror att det beror på att nästan allt mitt fokus ligger på yogan. All energi som finns i shalan smittar av sig på mig. Hoppet in i Bakasana B har varit omöjlig för mig i flera år, men nu har det skett en förändring. Den är verkligen inte lika graciös som man kanske önskar att den vore, men det spelar ingen roll just nu. Här kan ni ta en titt om ni också vill lära er. Pappa, du har ju varit på en yogaklass så det kanske kan vara något för dig?
Den andra ställningen som jag jobbar lite extra mycket med för tillfället är Karandavasana. Ibland lyckas jag komma in i lotus själv, men oftast behöver jag hjälp. Mitt högra knä strular lite och därför måste jag krångla så för att få in foten mot höften och när jag håller på tappar jag balansen och ramlar. När jag väl är inne så ska man dessutom komma ner kontrollerat. Det har inte riktigt hänt... för att inte tala om att komma upp. Men med hjälp går det faktiskt bra. Killen i filmen var jag på en work shop för i Brighton för några år sedan. Då kunde jag aldrig tro att jag skulle göra den här ställningen någonsin. "Do your practice and all is coming".
Nu närmar sig ännu en helg sitt slut. Igår hade vi tänkt att gå en scenic walk längs kusten, men eftersom vädret var lite osäkert hamnade vi i Centennial Park, som ligger i närheten, istället. Men vädret klarnade upp och vi hade mycket väl kunnat ta oss till havet. Idag var planen att åka till Maroubra Beach, men hoppade på fel buss och hamnade i Little Bay, en mysig liten strand i sydöstra Sydney. Stranden låg mitt i en golfbana som säkert hade uppskattats av golfarna.
Eftersom fullmånen lyser starkt idag är shalan stängd och jag kunde njuta av både sovmorgon (om man nu kallar det sovmorgon att vakna klockan halv sju) och Bondi Beach innan jobbet. Vanligtvis är stranden packad med folk men vid niotiden på morgonen var det nästan bara jag och en stor skara entusiastiska surfare, men de höll ju sig i vattnet. De senaste dagarna har det varit tropiskt klimat här. Senast det var så varmt i november var på 60-talet. Till Tobias stora glädje har temperaturen sjunkit lite idag. När man talar om trollen. Han kom precis hem från jobbet och fick ett sms från KKK. Det verkar som att han har hamnat på deras sms-lista på något vänster men vi har inte tänkt att besöka deras möten...
Efter yoga och frukost tog vi bussen till Watsons Bay. Vi gick runt lite i området kring the Gap, som klipporna österut kallas. Därefter gick vi till stranden Camp Cove. Det var vi inte ensamma om att göra en varm söndag. Vattentemperaturen påminde om svenska sommarbad. Märkligt nog började mörka moln att dra in framåt eftermiddagen och nu är vi hemma i lägenheten och Tobias står vid spisen! Ikväll ska vi försöka att bestämma, eller i alla fall bli lite klarare över, vart och hur vi ska åka under den sista månaden i Australien. Tid, pris och destination ska vi försöka att kombinera på bästa sätt.
Sol, bad, surf och bbq i Dee Why. Stranden tillhör Sydneys Northen Beaches och det tog därför ganska lång tid för oss att komma dit. Väl på plats hade vi det bra i solen. Tobias lånade Thomas bräda och trots att han kanske brottades mer med vågorna än vad han surfade på dem var det en lyckad dag på stranden. När vi fått nog av solen gick vi hem till samma Thomas för bbq på hans balkong. Själv åt jag sallad medan de övriga stoppade i sig gulliga djur som hoppar runt på bakbenen med en bebis i fickan på magen.
Så här blå är inte himlen idag. Det regnar och är kallt. Men till helgen ska vädret vara fint igen och vi funderar på surflektioner. Hoppas våtdräkt ingår...
Sommarvärme och blå himmel! Idag har solen lyst på oss och havet har bjudit på svalkande bad. Tobias blir som ett litet barn när han leker i de höga vågorna. Han glömmer bort tiden och kommer upp skakandes på stranden, precis som man gjorde när man var liten. Vi hade fruktsallad som adventsfika. Calypsomango inhandlas vid varje besök i mataffären. Jag har aldrig ätit något godare. Och nu har bananpriserna sjunkit från 70 till 30 kronor kilot. Så nu kan jag göra smoothie med gott samvete. När jag botaniserar i fruktdisken känns det som att man är i paradiset.
Under första timmarna av promenaden fick vi passa var vi satte fötterna för det verkligen kryllade av ödlor. Många är runt en halvmeter långa och alla är rysligt snabba.
Idag fick mina nya skor visa var de går för och det gick bra att gå med dem.
Låg och tjock dimma kommer in från havet. Några minuter senare kunde man inte se havet.
Sol och badstopp på Reef Beach
Golfbanan i Little Bay
Eftersom fullmånen lyser starkt idag är shalan stängd och jag kunde njuta av både sovmorgon (om man nu kallar det sovmorgon att vakna klockan halv sju) och Bondi Beach innan jobbet. Vanligtvis är stranden packad med folk men vid niotiden på morgonen var det nästan bara jag och en stor skara entusiastiska surfare, men de höll ju sig i vattnet. De senaste dagarna har det varit tropiskt klimat här. Senast det var så varmt i november var på 60-talet. Till Tobias stora glädje har temperaturen sjunkit lite idag. När man talar om trollen. Han kom precis hem från jobbet och fick ett sms från KKK. Det verkar som att han har hamnat på deras sms-lista på något vänster men vi har inte tänkt att besöka deras möten...
The Gap
Som alltid är det fullt av seglare ute på havet
Börjar ni att känna igen Sydneys skyline?
Bildbevis på att jag badar
